© Rufus EngelhardIngen går bara en enda gång på en BOSSE-konsert. Den som en gång har upplevt hur denna karismatiska artist arbetar på scenen och bjuder publiken på sin unika blandning av indierock, alternativrock och pop, hur han smälter samman med publiken i hits som „Der letzte Tanz“ eller „Schönste Zeit“ och hur han får massorna att jubla, vill uppleva det igen och ta med sig så många vänner som möjligt. De passionerade liveframträdandena är dock bara en sida av artisten – grunden för dem lägger han med sina omsorgsfullt utarbetade album, som utvidgar det klassiska singer-songwriter-genren mot pop och indierock. På dem häller han ut sina tankar i låtar, komprimerar komplexa känslor i ett språk som ligger nära livet, utrustat med refränger som fastnar i huvudet utan att klibba fast. Ofta handlar det om att övervinna motstånd, ett positivt livssyn trots självtvivel och vissheten om att man inte är ensam även i dåliga tider.
Och han är själv det bästa exemplet på att det oftast är sämsta alternativet att ge upp. Hans långa väg till toppen börjar med hans födelse 1980 i det kuperade landskapet utanför Braunschweig. Den manifesteras i en stark musikfokusering under barndomen och når sin första höjdpunkt när han fortfarande går i skolan och får ett kontrakt med ett stort skivbolag med sitt band. Den tidiga framgången visar sig dock vara en bubbla, kontraktet går i kras, liksom bandet, och Axel står snart ensam kvar med sitt talang.
+ Läs mer